BFL - en del av ett förhållningssätt där lärandet står i fokus

ons, 01/22/2014 - 19:42 | admin

För mig är den formativa bedömningen mer än bedömning, det är en del av ett förhållningssätt där lärandet står i fokus. Eleverna ska få möjlighet att delta i planeringen så att de vet vad de ska göra och är engagerade i det. De ska också få möjlighet att få respons av mig och av andra klasskompisar. Det ska också vara tydligt vad de ska göra för att lyckas. Hur arbetsuppgiften ska bedömas bör vara klart och förståeligt, redan från början av ett arbetsområde. Dessa punkter behöver jag tänka på när jag planerar min undervisning.

När jag och de klasser som jag undervisar startar upp en termin så går vi igenom och diskuterar det centrala innehållet för att se vilka bitar vi ska jobba med under året. De kommer med förslag på arbetsområden och arbetssätt. På samma sätt gör vi när vi startar upp ett arbetsområde. Jag tar fram vilka bitar ur det centrala innehållet som kan vara relevanta, och tillsammans med eleverna bestämmer jag hur vi ska gå tillväga. När vi formulerat en planering så lägger jag upp en bedömningsmatris som är aktuell för arbetsområdet. I SO­ämnena använder vi oss av samma matris för alla arbetsområden. Denna matris utgår ifrån de förmågor som står uppunktade i syftestexterna i de fyra olika SO­ämnena. Att samma matris återkommer gång på gång ger eleverna möjlighet att förstå innehållet i matrisen, och ger dem också en ökad förståelse för min bedömning av deras arbeten. I svenskämnet har vi valt att ha flera matriser. Vi använder en för skriftliga uppgifter, en för muntliga presentationer, en för analysuppgifter och en för informationssökningar, men även dessa återkommer beroende på hur arbetsuppgiften ser ut.

När eleverna och jag bestämt hur vi ska arbeta med arbetsområdet så använder vi oftast GoogleDocs för att starta upp arbetet. Det finns många andra webb­baserade verktyg som har dela­funktion, exv. prezi och popplet och denna funktion är väldigt bra för mig som lärare eftersom jag lättare kan följa arbetet än om eleverna hade skrivit på papper som de själva bar med sig. Eleverna öppnar var sitt dokument eller presentation, och delar det med mig så att jag kan följa deras process. Jag infogar kommentarer som utgår från det jag ska bedöma enligt matriserna. Kommentarerna kan bestå av “varför blir det så här och inte så här?”, “kan du utveckla detta lite till?” eller “ tänk gärna på att dela in texten i stycken som gör det lättare för läsaren”. Jag ber även eleverna att dela sina texter med en klasskompis som jag har parat ihop dem med. De får då läsa och kommentera varandras texter. Genom att de ser vad andra gjort får de också exempel på hur de kan göra själva. På liknande sätt gör vi vid muntliga redovisningar. Vid muntliga redovisningar brukar vi använda oss av Two Stars and A Wish, som består av man uttrycker två positiva saker och en önskan, om att något kunde ha utvecklats, iden redovisning man lyssnat till. Eleverna själva upplever detta som positivt eftersom de själva får många positiva kommentarer och att man får råd om vad man ska tänka på nästa gång. Just att kommentarerna kommer från flera klasskompisar gör att det blir lättare för eleven att ta till sig och försöka förändra något till nästa gång.

Vid de tillfällen som vi har läxförhör brukar eleverna få börja som på ett vanligt läxförhör. Om de känner att de inte kan mer så brukar de få byta färg på pennan, ta upp sina anteckningar eller bok som de haft i läxa, och fortsätta. På det här sättet ser både jag och eleven vad de har lärt sig men även vad de inte lärt sig och behöver träna vidare på. Om vi sedan har ett prov i slutet av arbetsområdet så återkommer samma frågor som vi redan haft på läxförhören. Det eleven ska lära sig är definierat i början av arbetsområdet, och det är det jag ska lära dem, och därför är det även det jag ska förhålla mig till. Om det krävs att frågorna ska upprepas gång på gång, så är det det jag som lärare behöver göra.

När det är dags för inlämning inom det aktuella arbetsområdet så går vi tillbaka och tittar på vår pedagogiska planering för att se om vi har gjort det vi skulle. I något fall har vi även tittat på betygskriterierna för att tydliggöra att analys och reflektion behövs på alla nivåer. Eleverna får därefter tid att titta igenom sina arbeten för att kunna komplettera om det skulle behövas. Jag gör därefter en bedömning i matrisen som funnits med under hela processen. Naturligtvis behöver matrisen kompletteras med en kommentar om vad de gjort, hur det förhåller sig till målen och slutligen också vad de behöver tänka på i nästa arbete. Matriserna ger en tydlig bild av vad eleverna gjort, speciellt eftersom det är samma matriser som återkommer arbetsområde efter arbetsområde. Vid nästa lektionstillfälle ber jag eleverna att titta på min bedömning och kommentera den. Oftast håller de med, men det är lika välkommet att ifrågasätta, speciellt eftersom det ger möjlighet till diskussion och klarlägganden, så att eleven och jag för en ökad samsyn.

Processtanken finns med hela tiden i det som kallas för formativt lärande. Det är elevens lärande som står i fokus. Att ge eleverna möjlighet att se sitt eget lärande, ge varandra respons och ge dem själva ansvaret för att utvecklas är viktigt för att de ska kunna lära och utvecklas, och jag får på det här sättet se dem göra det.

 

Maria Larsson Furulundsskolan 6-9